Dyslexi

När jag gick i skolan så var jag ointresserad av det mesta som vi ägnade oss åt. Engelska var det enda jag var bra på, det tyckte jag var roligt, träslöjd och syslöjd var också roligt. Bild och form, framförallt form, tyckte jag också var roligt. Vad säger då detta om mig? Jag var/är ganska dålig på att läsa, det går inte så fort och jag får ofta läsa om ord. Har jag dyslexi? Spelar det någon roll? Oavsett om jag har dyslexi eller inte så är jag ju dålig på att läsa. Jag tycker att det verkar som att det är för lätt att få diagnosen dyslektiker.

Jag läste en artikel om Josefi Dahlberg som vuxit upp med läs och skrivsvårigheter. Hon har nämligen skrivit en bok, säkert om hur hon haft det med sin "dyslexi" och hur du kan göra för att underlätta för dig själv om du har det. Rubriken i metro är "Josefi: Jag är inte dum i huvudet". jag tror att det är precis det hon är. Sedan när det genuina intresset kom fram så lärde hon sig att lsäa och skriva i alla fall. Till och med till den grad att hon skrev en bok.

Vissa är väl mer praktiska, vissa är mer logiska och vissa mer teoretiska. Finns det någon sjukdom som försvarar dom som är dåliga på logiskt tänkande? Eller för dom som är praktiskt handikappade och inte kan bygga ihop möbler från Ikea?

Hur som helst så är det fel att kalla någon osmart för att den inte kan läsa eller skriva, personen i fråga kanske inte har någon nytta av att läsa eller skriva när hen/hon bara räknar ut jättesvåra mattetal i huvudet eller täljer regalskepp med morakniv. På samma sätt har kanske inte dagens journalister något större behov av logiskt tänkande, som till exempel Stephan Mendel-Erik, som skrev dagens kolumn. Han skriver om någon radiopratare som ska skilja sig och blivit utkastad, han lyckas mumla bort sig ordentligt efter ungefär hälften.

Jag tycker hur som helst att det är lite fegt att gömma sig bakom dyslexi. Jag kan erkänna att jag är dålig på att läsa. Men jag är grym på att bygga ihop möbler från Ikea.