Märklig grej

Nu har jag kommit hem från jobbet, klockan är 22:40, jag fick vänta på tunnelbanan i 12 minuter! Men det är ändå en konstig tid att komma hem från jobbet. Men det är inte det.
Jag ska jobba imorrn med, jag börjar klockan 06:00, måste gå upp klockan 04:00, för att sedan jobba i 12 timmar. Men det är inte heller det.
Jag ska jobba 5 dagar nästa vecka, visserligen bara från 15:00-21:30, så att jag måste åka till jobbet fler gånger för färre dineros, och sitta av massa tid på tåg hit och dit som ett paket. Eventuellt missa en fest på fredag som jag annars hade velat gå på. Men det är inte heller det som förefaller vara det.
När jag kom upp från under marken, där tågen går, tunnelbanetågen, åkandes i rulltrappan, eller gåendes i rulltrappan, jag brukar ofta gå i rulltrappor, så var det en gubbe/knarkare/pudare/alkis kärt barn/kille/gubbe/farbror har många namn, som skrek värsta skriket jag hört på väldigt länge, rakt ut skrek han AAAAAAAAAAAAAAAAARRRRRRRRRRRRRHH!!!!!!!!!!! Något sånt lät det, eller om man skulle försöka uttala det där, så skulle det kanske låta något åt det hållet. Självklart så vände jag mig om för att se vem som skrek på vad om vadå? Det var gubben/knarkaren/pudaren/alkisen som skrek, och åt mig, för att sedan säga åt mig att aldrig vända mig om. Det utspelade sig såhär.

Jag är nästan i slutet av rulltrappan då jag plötsligt hör ett skrik bakom mig.
-AAAAAAAAAAAAAAAAARRRRRRRRRRRRRHH!!!!!!!!!!!, sa gubben/knarkaren/pudaren/alkisen.
Jag vänder mig om för att se vad som står på, gubben/knarkaren/pudaren/alkisen kommer fram till mig.
-Vänd dig aldrig om!! Sa gubben/knarkaren/pudaren/alkisen.
Jag sa inget, utan kolla bara på honom, jag brukar komma på saker att säga till sådana som han, men den här gången hade jag nog varit för insjuken i mina tankar eller så. Jag fortsätter i alla fall att gå, han, gubben/knarkaren/pudaren/alkisen, har redan gåt förbi och går åt samma håll som jag ska gå åt. Jag går efter honom, när vi kommer upp för nästa trappa, som är en vanlig trappa, så vänder han sig mot mig igen.
-Du ska aldrig vända dig om. Säger gubben/knarkaren/pudaren/alkisen.
-Ok, då vet jag. Sa jag.
-Jag skulle kunna vara din kapten, fattar du det? Säger gubben/knarkaren/pudaren/alkisen sen.
-Ja, jo, jag tror jag fattar. Sa jag.
Sen sa han inget mer, när vi, nu gick vi ganska nära varandra, han skulle ju trots allt kunna vara min kapten och allt, kom fram till byggnaden där jag bor, så stannade han bakom ett hörn och fipplade med något, och jag såg en man komma gående mot mig. Jag hoppades att gubben/knarkaren/pudaren/alkisen skulle skrämma skiten ur honom, mannen som kom gående mot mig, och som inte skulle se gubben/knarkaren/pudaren/alkisen som satt bakom hörnet. Men det kom inget AAAAAAAAAAAAAAAAARRRRRRRRRRRRRHH!!!!!!!!!!! Så jag gick hem och skrev en blogg om det.

Och det var det.


Jag gillar när man väcks ur sin vardagssömn på det här viset. Man liksom går och tänker på vad man ska göra när man kommer hem, sen plötsligt från ingenstans känns det som AAAAAAAAAAAAAAAAARRRRRRRRRRRRRHH!!!!!!!!!!!