Homo

Jag har kommit fram till att jag inte är homo, eller det har jag väl vetat hela tiden i och för sig. Men nya tankar har passerat och jag har kommit fram till att jag inte har något emot homosar, men att jag skulle tycka att det va lite äckligt att hångla med en homosexuell. Jag kan hångla med killar som inte är homosexuella som en kul grej, men där går även gränsen för mig.

Jag var hemma hos Maria och åt jättegod mat som hon ladat, jag har inte fattat hur seriös hon är egentligen, lagar lax och gör potatis i ugnen och grejar! Sjukt gott blev det i alla fall. Men mat har väl en tendens att bli det om man inte lagar den samtidigt som man duschar eller så. Det vet jag ingenting om. Men hur som helst så diskuterade vi det här med homosexuella, och började fråga oss hur många homosexuella (killar då) som verkligen "gört", "tar det stora steget", "kör mot enkelriktat", "går mot brun gubbe". Ja ni förstår säkert vad det handlar om. Jag tror att det är ungefär 40% av dom som kommit ur den så kallade garderoben, och ca 10% som inte kommit ut ur den som "gört". Maria tror 90% av dom som inte kommit ut och 100% av dom som har. Alex tror att komma ut ut garderoben är att erkänna för SIG SJÄLV att man är homosexuell, vilket kan vara fallet, men det är inte frågan. Han tror att det är ungefär, skitsamma, jag kommer inte ihåg vad han sa, för han började bara snacka om varför dom skulle komma ut ur garderoben för sig själva.

När jag hör komma ut ur garderoben, så tänker jag att det är när man berättar för släkt och vänner om det. Eller bara vänner kanske, eller tvärtom eller att man är öppen med det till dom man tycker ska veta det. Att erkänna för sig själv tror jag är steget före att komma ut ur garderoben, vad tror/tycker/vet DU?

Jag har möblerat om, och försökt städa lite, men det blev mest att jag flyttade omkring möblerna lite, omväxling förnyar och förnöjer. Men det kommer ju fortfarande ALDRIG hit någon på besök, så det är skitsamma om jag städar och har mig.