Hoppas hoppas!

Oj, jag höll precis på att boka en stuga i sälen. En kortvecka, sön-tor. Men igår frågade en gammal flamma, eller en gammal Henrik, eller a, Henrik helt enklet, eller enkelt, ja i alla fall, om jag ville följa med till Andermatt. Antal invånare: 1264(?). Orten har under lång tid varit utbildningsort för Schweiziska armén och dess alpjägare. Men är mest känd för sin off-piståkning(!!!). Det är tack vare det senare som jag vill åka dit.

Flyget? Det är betalt. Boende? 100 kr/natt. Hur länge? 27 feb till 15 mars (!). Det kan bli problem att få ledigt. Men jag får väl försöka ta igen det i sommar. Alltså vara snäll tillbaka mot planeringen (=

Om det nu går alls, hoppas hoppas!

bajs

På söndag är det fan dags. Dags att åka buss i och för sig. Men på måndag är det FAN DAGS!

Snowboardåkning i Åre, det ska bli så grejt. Abstinensen är på topp, har inte åkt på 2 år! Har visserligen inte gjort vissa andra grejer på nästan lika länge. jag har lämnat in min sowboard och ska hämta den på torsdag, fast då jobbar jag ju. Så jag ska hämta den på fredag. På lördag kommer min familj och min systers man hit, han är kanske också familj nu? Så då kommer helt enkelt familjen hit. Dessutom är det P3-guld på lördag. Men på söndag bär det av mot fjäll och gröna skogar och kul och lajbans, men framförallt åka snowboard.

Jävla jävlar!

Kul att komma hem 1 timme och 20 minuter efter att man slutar, kul att vara helt genomfrussen efter att ha suttit i below 15 grader i ett litet krypin hela natten. Kul att det pågår en viss underbemanning "på prov" så att det inte finns folk som kan köra en från ödeställen till mindre öde platser där det går transporter och dylikt. KUL kommer att vara nyckelordet får mitt 2009! Jävligt kul att det är samma visa imorrn. Sedan blir det dagtid och då ska det faktiskt bli kul. Även om jag kommer att sakna vissa ugglor i mossen (=

Det är omänskligt nog att jobba natt, ännu sämre är det om det är kallt och jävligt smutsigt och trångt.

MEN, även om det finns regler och restriktioner mot sånt härnt så ska jag inte klaga för mycket, för jag vet att kanske just DU har det mycket sämre. Eller kanske inte något roligt jobb ens! Det jag vill säga är haha, men det jag säger är förlåt för att jag klagar.

För övrigt så såg jag inget speciellt på vägen hem, bara sur och grinig och gömde mig i huvan hela vägen. Läste lite metro, sög det med, gjorde det!

Läs detta med en positiv stämma, gärna högt och gladlynt, det kommer att låta hur fel som helst!

Misslyckat?

Det skulle vi kunna enas om att frekvensen på inläggen i denna blogg är. Jag är beredd att enas i alla fall.

Men som person känner jag mig lyckad.

Sluta inte läsa, det kommer en förklaring. Eller den kommer att vara långdragen. Dessutom skriven av en som jobbat hela natten, och varit uppe hela dagen innan det. Så sluta kanske läsa ändå.

En före detta, hm, kk låter lite väl, men tillsammans var vi inte enligt mig. Jag var dock icke med någon annan under tiden. Det varade i cirka en månad. Men hur som helst så frågade hon mig om jag var nöjd. Eller så något i stil med att jag verkade nöjd. Störde sig lite på att jag var så nöjd oavsett vad som hände. Att jag hade/har lite "skitsamma inställning". Jag kom fram till nu, att jag nog var och är nöjd på ett annat sätt än det sättet, på vilket hon trodde jag var nöjd.

Jag är kanske inte helt nöjd med hur långsamt min karriär framskrider. Strävan finns liksom. Har alltid funnits. Jag vill alltid lära mig hur saker fungerar. Utvecklas och utveckla. Lära mig själv och lära ut det till andra.

Men det jag började tänka på var hur det kommer sig att folk verkligen misslyckas. Hamnar hos knark, sprit, socialen, fängelse, fel umgänge och andra dumheter. De flesta väljer ju ändå att vara en del av samhället och arbeta och betala skatt. Gå till jobbet, umgås med vänner. Det som känns enklast kanske?

Men vissa kanske ser det som enklare att gå en annan väg. Alla tänker ju som tur är inte lika. Det märks på alla missförstånd som uppstår överallt. I den lilla vardagen när två som möts inte kan enas om ifall det är högerregeln som i biltrafiken eller vänster, som i att du ska gå på vänster sida av vägen. I den stora vardagen när land börjar skicka missiler på andra länder.

Detta betyder att de som är hemlösa, knarkare, alkoholister, går på a-kassa, är sjukskrivna fast de kan jobba (kanske jobbar svart dessutom), kungen, bankrånare, lönnmördare eller bara lite annorlunda, kanske har valt det för att de tyckte det verkade lättare. Kanske inte kungen då, han har ju inte valt riktigt. Vilket i sig måste kunna orsaka en del grubblande. Jag hade nog tröttnat efter ett par år och sagt upp mig om jag var kung. Vilket jag nog hade gjort oavsett jobb. Vilket jag säkert kommer att göra snart.

Allt det här känns sjukt osammanhängande för mig och jag är för trött för att läsa det nu.

Det som är själva grejen är att det inte behövs så mycket för att vara lyckad om du tänker på vad som krävs för att vara helt misslyckad. Då är ju de flesta ändå väldigt lyckade. Sedan måste bara fler bli lyckliga. Inte det lycklig som du blir när du skaffar en ny televisionsapparat. Utan som när du bara kan känna att allt inte är så tokigt i alla fall. Jag har några små bekymmer att grubbla över. Men inget som jag inte behärskar. Jag kanske har varit otrogen eller måste göra slut med min flickvän. Men det är ju i alla fall inte så att jag har råkat döda någon och sedan försökt mörka det, och istället "råkar" åka dit för mord. Istället för att ha erkännt från början och kanske kommit undan relativt smärtfritt. Jag vill inte få det att framstå att ni ska tänka att andra har det värre. Utan att ni själva har det bra. Men visst är det väl någon tröst att någon alltid har det värre?


Jag kanske skriver rent detta i mer vaket tillstånd, eller i alla fall läser det.

Du verkar kanske rätt lyckad?

Jag känner mig fett uppstyckad!