Springa

Jag har icke sprungit läck, bara sprungit! Vilken konstig böjning.

I tisdags var jag och Lina Rosin hemma hos mig och fikade på våra egenhändigt tillverkade biskvier, det var mycket trevligt. Först gick vi en promenad i det fina vädret. Sedan drack vi päronsoda (med ciderkaraktär(!)) och åt biskvier. Sedan blev jag lite sugen på bib-vin som jag hade i kylen (dvs det var vitt vin), så jag tog ett glas. Sedan blev Lina sugen på middag och började dra något recept som jag tyckte lät alldeles för avancerat. Så jag föreslog varma mackor. Vi gick och handlade ingridienser så som bröd, kalkon, ost, ost (brie) etc. När vi kom hem ringde min telefon och det var jobbet som ringde, det undrade var jag höll hus (jobbet undrade, därför blev det det och inte de eller dom eller dem, inte för att jag vet hur sånt används eller så). Jag höll ju hus hemma, så jag sa att jag var hemma. Då sa det att jag borde vara där, eftersom det står på någon lista att jag ska jobba. Jag kollar mitt schema och inser mitt fatala misstag. Det var ju bara att packa och dra! Lina tyckte det var oerhört roande, jag tyckte det var lite mindre roande.

Om du är min arbetsgivare så drack jag aldrig upp vinet, utan gick direkt till affären efter att jag hällt upp glaset, om du inte är min arbetsgivare så drack jag upp hela boxen!

Inget av ovanstående är sant, för: jag kan inte ljuga för dig tralalalala..