Vuxenhet

Detta är berättelsen om mitt vuxna liv. John heter jag och jag är född den 29:e december 1981, det inträffade någon gång på vintern antar jag. Men ärligt talat så kommer jag inte ihåg så mycket från den tiden. Om jag ska vara riktigt ärlig så kommer jag inte ihåg så mycket alls, har extremt dåligt minne vad gäller det mesta.

Det jag försöker komma till med detta "intro" är någon slags anledning till att jag helt plötsligt, för det måste jag säga att det är, helt plötsligt (jag var tvungen att säga(skriva) det igen) börjat skriva "blogg". En anledning skulle kunna vara att Maria (http://www.saganommary.blogspot.com/) sa "Kan inte du också börja skriva blogg så att jag slipper känna mig töntig själv". Eller något åt det hållet. Så att nu är jag väl här, och känner mig töntig tillsammans med Maria. Men egentligen så har jag funderat på och även börjat skriva, men sedan tröttnat.

Det här va en väldigt bra inledning tycker jag, ändå tills nu när allt spårar ur.

Mitt vuxna liv är inte ett dugg vuxet. Jag är väldigt osäker på vad vuxen betyder, det enda jag skulle klassa som vuxet i mitt vuxna liv är att jag jobbar och bor i bostadsrätt. Vissa jag känner har barn och hus och sånt, det tycker jag är sjukt vuxet. Föräldrar i allmänhet känns alltid, eller ofta, väldigt vuxna.

Men tills jag blir det så får jag förbli ovuxen. Finns det ordet?

Nej, nix pix, nope, nein, njente, ovuxen finns inte med på wikipedia och inte heller på susning.nu.

Men vuxen kan man ju inte bara bli så fort man bli 18. Det tar tid att hitta den rätta vuxenkostymen, och att ta på sig den, och att känna sig bekväm i den. Väldigt lång tid för vissa, och kanske inte alls lång tid för andra. En del kanske till och med tvingas ta på sig den alldeles för tidigt. Själv tycker jag inte om kostymer överrhuvudtaget, de känns alltid trånga och obehagliga.