Hoppas hoppas!

Oj, jag höll precis på att boka en stuga i sälen. En kortvecka, sön-tor. Men igår frågade en gammal flamma, eller en gammal Henrik, eller a, Henrik helt enklet, eller enkelt, ja i alla fall, om jag ville följa med till Andermatt. Antal invånare: 1264(?). Orten har under lång tid varit utbildningsort för Schweiziska armén och dess alpjägare. Men är mest känd för sin off-piståkning(!!!). Det är tack vare det senare som jag vill åka dit.

Flyget? Det är betalt. Boende? 100 kr/natt. Hur länge? 27 feb till 15 mars (!). Det kan bli problem att få ledigt. Men jag får väl försöka ta igen det i sommar. Alltså vara snäll tillbaka mot planeringen (=

Om det nu går alls, hoppas hoppas!

bajs

På söndag är det fan dags. Dags att åka buss i och för sig. Men på måndag är det FAN DAGS!

Snowboardåkning i Åre, det ska bli så grejt. Abstinensen är på topp, har inte åkt på 2 år! Har visserligen inte gjort vissa andra grejer på nästan lika länge. jag har lämnat in min sowboard och ska hämta den på torsdag, fast då jobbar jag ju. Så jag ska hämta den på fredag. På lördag kommer min familj och min systers man hit, han är kanske också familj nu? Så då kommer helt enkelt familjen hit. Dessutom är det P3-guld på lördag. Men på söndag bär det av mot fjäll och gröna skogar och kul och lajbans, men framförallt åka snowboard.

Jävla jävlar!

Kul att komma hem 1 timme och 20 minuter efter att man slutar, kul att vara helt genomfrussen efter att ha suttit i below 15 grader i ett litet krypin hela natten. Kul att det pågår en viss underbemanning "på prov" så att det inte finns folk som kan köra en från ödeställen till mindre öde platser där det går transporter och dylikt. KUL kommer att vara nyckelordet får mitt 2009! Jävligt kul att det är samma visa imorrn. Sedan blir det dagtid och då ska det faktiskt bli kul. Även om jag kommer att sakna vissa ugglor i mossen (=

Det är omänskligt nog att jobba natt, ännu sämre är det om det är kallt och jävligt smutsigt och trångt.

MEN, även om det finns regler och restriktioner mot sånt härnt så ska jag inte klaga för mycket, för jag vet att kanske just DU har det mycket sämre. Eller kanske inte något roligt jobb ens! Det jag vill säga är haha, men det jag säger är förlåt för att jag klagar.

För övrigt så såg jag inget speciellt på vägen hem, bara sur och grinig och gömde mig i huvan hela vägen. Läste lite metro, sög det med, gjorde det!

Läs detta med en positiv stämma, gärna högt och gladlynt, det kommer att låta hur fel som helst!

Misslyckat?

Det skulle vi kunna enas om att frekvensen på inläggen i denna blogg är. Jag är beredd att enas i alla fall.

Men som person känner jag mig lyckad.

Sluta inte läsa, det kommer en förklaring. Eller den kommer att vara långdragen. Dessutom skriven av en som jobbat hela natten, och varit uppe hela dagen innan det. Så sluta kanske läsa ändå.

En före detta, hm, kk låter lite väl, men tillsammans var vi inte enligt mig. Jag var dock icke med någon annan under tiden. Det varade i cirka en månad. Men hur som helst så frågade hon mig om jag var nöjd. Eller så något i stil med att jag verkade nöjd. Störde sig lite på att jag var så nöjd oavsett vad som hände. Att jag hade/har lite "skitsamma inställning". Jag kom fram till nu, att jag nog var och är nöjd på ett annat sätt än det sättet, på vilket hon trodde jag var nöjd.

Jag är kanske inte helt nöjd med hur långsamt min karriär framskrider. Strävan finns liksom. Har alltid funnits. Jag vill alltid lära mig hur saker fungerar. Utvecklas och utveckla. Lära mig själv och lära ut det till andra.

Men det jag började tänka på var hur det kommer sig att folk verkligen misslyckas. Hamnar hos knark, sprit, socialen, fängelse, fel umgänge och andra dumheter. De flesta väljer ju ändå att vara en del av samhället och arbeta och betala skatt. Gå till jobbet, umgås med vänner. Det som känns enklast kanske?

Men vissa kanske ser det som enklare att gå en annan väg. Alla tänker ju som tur är inte lika. Det märks på alla missförstånd som uppstår överallt. I den lilla vardagen när två som möts inte kan enas om ifall det är högerregeln som i biltrafiken eller vänster, som i att du ska gå på vänster sida av vägen. I den stora vardagen när land börjar skicka missiler på andra länder.

Detta betyder att de som är hemlösa, knarkare, alkoholister, går på a-kassa, är sjukskrivna fast de kan jobba (kanske jobbar svart dessutom), kungen, bankrånare, lönnmördare eller bara lite annorlunda, kanske har valt det för att de tyckte det verkade lättare. Kanske inte kungen då, han har ju inte valt riktigt. Vilket i sig måste kunna orsaka en del grubblande. Jag hade nog tröttnat efter ett par år och sagt upp mig om jag var kung. Vilket jag nog hade gjort oavsett jobb. Vilket jag säkert kommer att göra snart.

Allt det här känns sjukt osammanhängande för mig och jag är för trött för att läsa det nu.

Det som är själva grejen är att det inte behövs så mycket för att vara lyckad om du tänker på vad som krävs för att vara helt misslyckad. Då är ju de flesta ändå väldigt lyckade. Sedan måste bara fler bli lyckliga. Inte det lycklig som du blir när du skaffar en ny televisionsapparat. Utan som när du bara kan känna att allt inte är så tokigt i alla fall. Jag har några små bekymmer att grubbla över. Men inget som jag inte behärskar. Jag kanske har varit otrogen eller måste göra slut med min flickvän. Men det är ju i alla fall inte så att jag har råkat döda någon och sedan försökt mörka det, och istället "råkar" åka dit för mord. Istället för att ha erkännt från början och kanske kommit undan relativt smärtfritt. Jag vill inte få det att framstå att ni ska tänka att andra har det värre. Utan att ni själva har det bra. Men visst är det väl någon tröst att någon alltid har det värre?


Jag kanske skriver rent detta i mer vaket tillstånd, eller i alla fall läser det.

Du verkar kanske rätt lyckad?

Jag känner mig fett uppstyckad!

(slkj) "alskh"

Har det fungerat bra för någon att bli kompis med någon denna varit tillsammans med?

Ofta vid slutgöranden, sägs det att "vi kan väl vara kompisar", eller något liknande. Jag vet väl kanske inte så noga, jag har ju en tendens att skrämma iväg folk efter 2-4 ggr. (Med ggr (gånger) menar jag att du inte ska fråga). (Men nu förstörde jag allt genom att förtydliga det). (Parenteserna ska inte läsas så noggrant). (Nu tänkte jag ta bort alla parenteser, men nåogn kommer kanske att tycka att det är kul.) (Ok med ggr menar jag samlag!). (Mina föräldrar har förekommit som läsare av denna blogg då och då, hoppas dom inte läser det här). (Nej nu får det vara slutparenteserat). Vad detta beror på har jag faktiskt ingen aning om. Men jag har erfarenhet från TV-serier och andras förhållanden. Det sägs ofta något i stil med att de ska hålla kontakten eller vara vänner. I vissa fall skiljas som vänner.

Det stora frågetecknet är väl hurvida förhållanden leder till kompisskap. Jag tror att det är sällan eller aldrig. Inte riktigt kompisskap i alla fall. Kanske kan det leda till ett och annat samtal över telefon. Eller någon fika en gång per år. Men från ett 2-årigt förhållande till dödspolare är steget nog minst ett 10-20-årigt fika-en-gång-per-år-förhållande.

Om vi vänder på det då, att gå från dödspolare till förhållande. Det fungerar nog bättre. Men helt felfritt kan det inte vara. Detta skulle innebära att 80% av jordens befolkning skulle vara homosexuella. Eftersom människorna fortfarande inte är utrotade antar jag att det inte är så.

Hur väljer folk att de ska viga sina liv åt att bilda familj och pruducera nya förmågor alternativt odågor? Detta är oklart, alla får bilda sina egna uppfattningar och eventuella familjer. Undrar hur många som verkligen gör det aktiva valet att: "Nu ska det bildas familj!". För många "blir det säkert bara så". Sen sitter de där och "ångrar ingenting". "Barnen är det bästa som hänt "oss"". Jag kan märka en viss bitterhet i dessa när jag berättar om mina "strapatser och upplevelser". Men jag ser även en viss avundsjuka i mig själv när jag ser dessa "familjer".


Imorgon ska det städas och handlas julklappar. Jag är sugen på att köra MC och julkalendern spanas in på http://www.oioioi.se/ Väldigt rolig. Känner icke upphovsmakarna. Eventuella tips eller iaktagelser kan smsas till: 0739260888

Röka nere i tunnelbanan, är det ok? Gamla Stan och andra utomhusstationer får det väl anses vara ok. Annars är det ju rökförbud på stationer som är långt under marken. Eller bara en bit under marken. Men det är ju väldigt väl ventilerat och så, så det stör ju inte jättemycket. Jag stör mig lite på det, men det är nog för att jag tycker det är lite respektlöst och ganska töntigt. Kanske även för att jag tycker att om det absolut ska rökas så ska det även frysas och blötas ned av eventuell vinterkyla och eventuellt regn.

Atjoo, jag nös och måste torka av både tangentbord och skrivbord.

I fredags blev det lite utgång, typ lite vin hos John från pite med flickvän (röding) Anna, med Alex (sägs att han är lite crazy). Sedan gick vi till Pepper, stället med mest jul per kubikmeter. Mest julpynt alltså. Deras pepparshot är att rekommendera tequila, vodka och 10 sorters peppar. Ganska kryddstark. Sedan drog jag och Ale vidare till After, ganska 14-is. Vi lekte sönder mitt paraply som jag köpte för 5 kronor på en loppis i Uppsala. Sedan försökte vi sälja det för 20 kronor. Det gick sådär. Eller det gick inte alls. Jag gav bort det till några på tunnelbanan som tyckte att tyget var fint.

Lördag, bakis hann jag inte riktigt vara, men jag var det ändå. Under tiden som jag var det så klättrade jag på Karbin i Västberga med Lina. Det var kul, men ganska jobbigt, och väldigt läskigt. Får typ handsvett bara av att tänka på det, stackars mitt tangentbord, snor och handsvett. Sedan på kvällen var det kalas med glögg och firande av lucia hos John och Anna. Det var mycket trevligt. Dock så lös lekar, stoj och stim, tjo och tjim med sin frånvaro. Dom var kanske inte bjudna. Men det var å andra sidan MYCKET trevligt, och lekarna hade ju garanterad förstört det.

Söndag fanns det lite tid att vara bakis, men då var jag såklart inte det. Det blev kaffe hos alex, och sedan simhopp. Efterföljt av en mycket trevlig middag hos Alexanders bror Christoffer Holmbäck. Han bjöd på "svenne"-mat, makaronilåda samt ugnspannkaka med fläsk. På min begäran till och med. Tack Alex bchorrrr!

En tia är vad som förstörde duscheripåhittet. Lina slickade på en äcklig tio-krona för att kolla om jag skulle bryta duschgrejen då. Självklart ville jag se henne slicka på ett mynt. Så idag har jag duschat hemma. Men nu kan jag ju börja om! Fast det va rätt skönt att duscha hemma också. Slippa träna innan och så. Vi får se hur jag gör. Det har ju tappat lite av sin charm nu.

Någon motorcykel får jag inte heller tag på. Alla verkar upptagna eller oreggade eller som fifflare som bara kommer att luras och ställa till besvär.

Men om jag blir ledig någon gång så ska jag i alla fall skaffa en träsoffa till köket. Med praktiskt förvaringsutrymme och allt. Mina föräldrar har gjort om i sin hall och fått en över. Så den ska jag slipa och måla i någon lämplig färg (kom gärna med förslag). Jag har tänkt vit med några röda detaljer.