Men oavsett om barnet var hennes så kom jag att tänka på hur svårt det måste vara för folk med låg inkomst att ta hand om ett barn, eller kanske två eller tre barn. Det är ju dyrt som fan.Hur roar dom sig? Förklarar det folks extremt fula kläder som ser ut som att dom är hittade på gatan? Men hur var det innan barnen då? Kan dom inte ha dom kläderna? Och vad händer med sexlivet? Försvinner det helt? Finns det överhuvudtaget någon ljusglimt i det här med barn? Otrevliga är dom också!
Barnbidraget räcker ju inte långt, det väger ju knappast upp nackdelarna. Men folk tycker tydligen att det är värt. Är det för att de hört andra förädrar säga att det är så himla mysigt och fint med barn. Men vad är det som är så himla mysigt och fint egentlgien? Är det bajset som är fint? Är barn som skriker så himla mysigt? Fast dom kanske menar är barnen växer upp och börjar skolan och blir mobbade. Eller när de blir kriminella och kommer hem med poliseskort. Eller när de blir ännu äldre och inte vill veta av sin föräldrar alls. Då kanske det blir mysigt och fint. Jag vet ju inte, jag har ju inga. Men det är så här det verkar. Och det är ju jättemärkligt att folk har barn då. Då är ju alla föräldrar helt lurade.
Men det kanske är för att människorasen ska leva vidare som folk skaffar barn. Men varför ska vi leva vidare för? Det känns som att vi förstört mer än tillräckligt redan. Eller att det är en dålig anledning i vilket fall som helst.
Jag känner en som har barn, och som inte verkar ha hittat sina kläder på gatan eller nånting, han är trevlig och så också. Det finns ju säkert massa folk som är toknöjda med att ha barn och klarar det fint. Men är dom inte lite lurade ändå?
Jag tycker att det är oklart, precis som vädret.
